Saturday, November 3, 2007 , Saturday, November 03, 2007

WARNiNG : EMOish post alert.

(haha.ü so if you can't stand my EMOish post. better not read it.ü)



ayan ah. nagwarning ako. so don't go hating me at the end of this post. hmm. ayun nga. almost everyday. i check my friendster profile. comments. friend request. messages. lahat na. ako na nga ay isa sa mga tao sa friendster na last log-in ay 24hours. isa ka din ba dun? anyway. ayun. pag naaalala ko. chinicheck ko ang profile ni ex. (*mark.=<) defined obssessed. di ba? wala lang. gusto ko lang makita kung anung bago sakanya.

*Ex's friendster updates*

`* yun pa din ang shoutout niya. "gusto ko magpiloto ng gundam" (err. kelan pa siya nahilig sa gundam? hmmm.)
`*last log in = 24hours. (adik. wala naman silang broadband sa bahay ah. everyday ata nasa comshop siya.ü)

`*updated profile. (gundam na naman?!)
`*new comments. (yon. eto na ang start ng EMOish post ko eh.ü)



speaking of comments. why do i even bother to check his friendster profile pa? kung masasaktan lang. stop hurting me. haay. madalas akong dumaan sa prof niya para magbigay ng comments. mangamusta. and the like. at madalas din niya ko dedmahin at hindi iaccept ang comments ko. =< (how rude can you be?ü) di ba. ang sakit. may bagong comments siya pero yung comment ko wala. malamang.. he deleted it na.. haaay.. :( sad.. pero kahit ganun.. ever pasaway ako.. persistent na magbigay ng comments and pag siniswerte.. inaapprove niya.. (über joy naman ang nararamdaman ko. err. babaw eh.ü)

di ba ang ironic ko? ayokong masaktan pero ginagawa ko pa din yung mga bagay na makakasakit sakin. masyadong matigas ang ulo ko. naman. pero i take the risks. na kahit masaktan ako. yung simple returns na bumabalik sakin ay sobrang naappreciate ko. yung simpleng pagtanggap niya sa comments ko. ganun. i know. i sound pathetic and obssessed but that's how i feel. i don't want to end all connections sakanya. he's still a big part of me. though i'm moving on it's way too hard. (ikaw kaya pumalit sa pwesto ko. at maramdaman mo nadarama ko. oh anu?! ü) halatang bitter ako.

realization: i didn't mean to hurt myself naman eh. emotionally. i guess. it's my nature to be that way. to get hurt just to get what i want. someday, i'll learn to outgrow this childish behavior of mine. holding too long for something that is long gone. like a child who can't sleep at night without his teddybear.

--end of EMOish post--


Labels: , ,